Johanna *

Nu är den sköna sommaren här.. och jag har som vanligt transformerats till prickigkorv. Men det gör inget. Det skumma är bara att jag blir mer och mer fräknig för varje år som går; nu håller sig inte de små liven enbart till de vanliga kolonierna på kinder och näsa, utan har utökat sitt territorium med exempelvis axlar och armar.
Hundra spänn till den som lyckas folkbokföra dem ;P

Och sommardagarna avlöser varandra. Har nästan tappat räkningen. Är faktiskt rätt skönt att vakna upp om morgnarna utan några speciella planer för dagen, bara ta det som det kommer. Göra vad man känner för (så länge det inte kostar något, vill säga). Vandrar omkring här hemma i mina rutiga favoritbyxor och petar lite på måfå i någon rabatt, klipper gräset, spelar tv-spel, löser korsord eller ritar. Har massor av tid till att rita! Dock lite brist på inspiration för tillfället. Också saknar jag min fiol :P Den blev kvar i Norpan.
För tillfället håller jag på och plöjer igenom en Dan Anderssonsamling, som jag fyndade på ett loppis häromdagen för en tia. En tia! Tänk alla vackra ord som denna människa hunnit skriva ner under sitt korta liv, förpassade till en sliten gammal lunta i en loppislåda till ett ynka värde av tio spänn (okej att bokryggen behövde plåstras om, men det var ju en småsak). Sedan håller jag på och ska måla om mormors källartrapp, den ska bli engelskt röd. Smaka på ordet.. vad hände med den gamla hederliga oxblodsfärgen? För det är ta mig tusan nästan exakt samma nyans.

Ibland känner jag mig faktiskt lite rastlös också måste jag erkänna, när man hunnit bli van vid att vara igång hela dagarna. Fast det är väl bra att växla ibland också så man inte bara tar saker för givet. Ska bli härligt att fara till Gotland snart i alla fall, jag lääängtar. Spelar ingen roll hur många gånger vi far dit, jag tröttnar aldrig.




Igår kväll lade jag mig helt sonika ute på gräsmattan och myste i kvällssolen, det är livet! Jag älskar när solen varken bränner eller gör så att man svettas rumpan av sig, utan bara är sådär alldeles lagom.


.. har förresten glömt att nämna att jag nu även är stolt lägenhetsägare (eller ja, åtminstone till 25 procent ;) Mina föräldrar gjorde slag i saken och bestämde sig för att köpa lägenheten jag tidigare hyrt, så nu slipper jag ha ångest över vart jag ska ta vägen till hösten. Guld! Kunde inte ha blivit bättre :)