Johanna *

.. för jag har saknat er! Är hemma igen efter en vecka på Linköpings sjukhus. Låter kanske lite drygt, men jag var rätt groggy de första dagarna så jag minns inte så mycket.  Minns knappt ens hur jag kom dit, och ännu mer förvirrad blev jag när jag upptäckte en del underliga saker i min packning, som exempelvis ett matskedsmått (vad hade jag tänkt göra med det - baka?) Skumt.

För att göra en lång sjukdomshistoria kort kan jag i alla fall berätta att jag åkt på körtelfeber, både bakterie- och virusinfektion. Dessutom har min mjälte bestämt sig för att växa några storlekar, och min lever verkar vara allergisk mot medicinen jag fick (hur lyckas man?).

Jag kan lugnt säga att jag aldrig någonsin varit såhär sjuk i hela mitt liv. Och det bästa är att jag inte kommer bli helt frisk förrän om två-tre månader, vilket betyder att ingen träning, inget seriöst festande och inte ens den ynkligaste lilla alvedon får göra intrång i min nya vardag.

Men det som inte dödar det härdar. Och jag kan festa lugnt ;) Huvudsaken jag får dansa.

När jag väl kommit till sans på sjukhuset upptäckte jag i alla fall vilket toppenställe jag hamnat på; jag hade ett stort och fräscht eget rum med tillhörande toalett och dush, och personalen var helt underbar! De gav mig en hel hög med tidningar att plöja igenom, försökte göda mig med piggelinglass, och drog in en TV och video så jag kunde kolla på film. Dessutom var maten kanon (vilket i och för sig kan bero på att jag varit helt matfixerad denna tid, eftersom jag inte kunde äta i början). Nåja, nog om detta.

Jag mådde som en prins(essa).

(Måste bara tillägga en sak - jag tyckte det var väldigt intressant att varken personalen på Vårdcentralen eller Medicinskt center var kompetenta nog att ge mig rätt diagnos (de skrev istället ut ögondroppar resp. piller mot allergi) utan det var i stället OPTIKERN som insåg att mitt svullna ansikte kunde vara ett tecken på en infektion i kroppen och tyckte jag skulle gå och ta sänkan. Honom ska jag köpa mina nya glasögon av, det är ett som är säkert. Resten ska jag mula, långsamt.. åtminstone i mina drömmar).

Näpp, nu ska jag kila! Mamma och pappa kommer snart, de ska pyssla om mig lite och umgås med mig några dagar. Egentligen hade de tänkt åka till Venedig idag, men den resan avbokade de (och det är stort - jag skulle ha vääldigt svårt att välja mellan Italien och mig själv).

Tack så hemskt mycket ♥