.: Händelser en regnig höstdag :.
Hövva, vilket ruskigt väder vi har fått.. regnigt och grått. Som gjort för en hemmakväll framför TV:n! (Eller kanske i soffan med en bok i knäet, den som nu orkar läsa).
Med anledning av detta tänkte jag att det kunde passa bra med en liten läskig historia:
"Det var en tidig förmiddag någon gång i slutet av augusti. Jag hade precis vaknat, och satt nu och gäspade på sängkanten. Sträckte på mig. Vickade lite på lilltån. Gick sedan fram till fönstret och lättade på persiennerna. Utanför seglade stora regnmoln förbi på himlen, och jag anade att regnet alldeles snart skulle börja ösa ner. Jag vände mig om och började gå i riktning mot köket, fumlandes efter lysknappen. Stora träd kastade sina skuggor över mina fönster, så inne i lägenheten var det alldeles mörkt.
Väl i köket började jag i vanlig ordning att tillaga té och breda mackor. Höll som bäst på att klämma ut det sista ur kaviartuben, då jag hörde ett konstigt ljud... drrm drrm drrm, lät det. Jag stod förvirrad en kort sekund, innan jag lokaliserade smattrandet till fönsterblecket. Åh, tänkte jag, regnet. Vad dum jag är!
Muttrade för mig själv och skyllde på min vanliga morgontrötthet, och gick och satte mig vid köksbordet.
När jag suttit där en stund hörde jag plötsligt ett svagt krafsande. Äh, tänkte jag, nu får jag inte låta mig luras igen. Det är väl bara grannen som ska ut och rasta hunden. Så jag tuggade glatt vidare på mina mackor, och sörplade på téet.
En halv minut senare hördes det krafsande ljudet igen, denna gång alldeles i närheten. Vad fasen! Jag gick ut i hallen och tittade efter - och jodå, mycket riktigt. Det var bara brevbäraren som kom med posten. Ett efter ett damp breven ner på hallmattan (inga kärleksbrev tyvärr, utan mest räkningar) i en prydlig liten hög. När jag slutligen trodde att han var färdig böjde jag mig ner för att plocka upp breven, men tji fick jag. Ännu ett brev var på väg igenom postinkastet. Och det var ett stort brev, kunde snarare liknas vid ett paket. Brevbäraren fick verkligen kämpa. Till slut damp dock även det ner på hallmattan, och jag kunde nästan höra hur brevbäraren drog en lättnadens suck innan han susade nerför trappan och smällde igen dörren.
Jag stirrade på paketet. Vad kunde detta vara tro? Hade mina vänner redan bönhört min önskan om fler paket?
Med paketet under armen gick jag tillbaka till köksbordet. Vände på det, och läste avsändarens namn; "Frida förlag". En kall kåre löpte längs med min ryggrad, var hade jag hört detta förut?
Jag vände på paketet igen, och såg nu att ett av hörnen var lite bortrivet. Böjde mig närmare, och skymtade något gult.. något senapsgult. En kvävande lukt av plast slog emot mig, och jag blev som förstenad.
Till slut lyckades jag uppbåda tillräckligt med mod och kraft för att lyckas slita upp paketet, och ut på golvet föll (kan ni gissa?) - en ful senapsgul plastskinnväska med tillhörande gullig äppelnyckelring.
Jag släppte kuvertet lika snabbt som om det bränt mig, och kippade efter andan:
Det är inte sant!! SOLO nöjer sig minsann inte med att skicka läskiga paket via postutlämningen längre, utan nu har de börjat HEMSÖKA mig också!!!
Aaaaahhhhrrg...
Som ni kanske märker har jag ganska mycket dötid att slå ihjäl.
Sitter här och väntar på att klockan ska bli sju, då jag ska bege mig ut och trotsa regnet och sälla mig till folkmassan i parken.
Jag ska nämligen se THE ARK i kväll!! Wohooo!
Har även kollat in Linköpings svar på Birsta City idag med Sandra och Sophie. Det var intressant.. fick äntligen tag på IKEA:s delikata fläderblomssaft! (tack för tipset, Linnea).
(Och är det någon som känner sig sugen på en ny väska är det bara att höra av sig... jag har ju som sagt några på lager. Om inte annat kommer dessa att förpassas till de sälla jaktmarkerna inom en mycket snar framtid).
