.: Brännö Serenad :.
Gulligullan kokoo som en göööök!
Ja jösses vilken omvälvning det blivit, det är ju rena upp-och-ned-vända världen! Folk flyttar kors och tvärs, börjar plugga, jobba eller är ute och reser. Eller har nåt annat fuffens för sig.
Har tillbringat eftermiddagen på msn (vilket jag kanske inte gör alltför ofta, fy skäms) och pratat med diverse vänner. Trevligt trevligt! :) Kul att höra vad alla har för sig.
Min lilla älskling flyttar till Göteborg i morgon, önskar dig lycka till! Detsamma säger jag till Carro, som styr kosan mot Uppsala. Ska bli spännande att följa era äventyr!
Fick förresten ett paket med posten idag, innehållandes ett trevligt brev och en urmysig tröja - det värmde, snart är nog även min förkylning borta. Lina hon kan hon! (Se och lär ni andra, och tag gärna efter hennes goda exempel ;)
Tack.
Idag masade jag mig upp tidigt och var på skolan redan klockan åtta, frivilligt. Tog en extralabb i Illustrator, där vi skulle rita en karta över campus.. jo tjena. Jag med mitt lokalsinne? Men jag hade kul ändå, hittade en symbolfunktion och satt och stoppade in små fiskar och bilar och diverse annat på min lilla kartbit (som kanske mest liknade en barnteckning i slutändan). Mycket tjusigt! Haha.
Oh blaeh, nu spolar grannarna i rören igen! Att bo på första våningen har sina nackdelar. Fast egentligen bara en, och det beror mest på att jag inte har någon direkt partyblåsa (i dubbla bemärkelser. fast jag hittade iofs en söt klänning idag på Indiska!)
Men varenda gång någon granne får för sig att diska, duscha, spola i toaletten eller gud vet vad så låter det liksom i rören... som en fontän. Eller ett vattendrag. Det strilar liksom. Och ni vet ju vad som kan hända då, inte sant? Ja - just det.
Men man ska vara glad för det lilla!

Pratade nyss med min broder (som satt och lekte med sin nya laptop, blev lite avis), och min mormoder. Och plötsligt var det akuta krama-mormor-syndromet över mig! Gosiga mormor, som är nära sextio mil bort. Min klippa. Skulle ha varit trevligt att sitta i hennes soffa och dricka té och prata livsviktigt strunt just nu :)
Ja jag vet, jag är en riktig mormorsgris.
Tänkte avsluta med en liten sångtext, som stämmer ganska väl in på mig just nu. Av diverse orsaker. (eller kanske bara av den enkla anledningen att jag älskar Håkan Hellström? Vem vet).
Vad vet du om månljuset?
Förrän du blivit sönderslagen under det...
Och vad vet du om gryningen?
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon...
Vad vet du om solen?
Förrän nån släckt alla ljusen...
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er...
Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den...
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva...
Han kommer aldrig tillbaka
Han kommer aldrig tillbaka
Det är mitt eget fel
Vad som än händer med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna (Stanna!)
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan
Sprid ut bensinen över solnedgången
Riv ner staden
Häll ut havet ända bort till horisonten
Tysta ner musiken
Han kommer aldrig hit igen